Mardrömmen som blev verklighet
Ni vet sådana där hemska stressdrömmar som jagar en i natten? De som får hjärtat att bulta, tänderna att knisla och i alla fal mig att tappa förståndet helt. Det är just dom där stress drömmarna som aldrig får bli verklighet….
I en månad och 3 dagar längtade jag efter mange…. Och när jag äntligen skulle få träffa honom var jag på väg att sabba allt! Tåget emot Falkenberg och Magnus skulle gå 06.10 från t-centralen. Kvällen innan var allt packat och klart, jag ställde klockan och gick och la mig. Hela natten härjade det pirr som man har i magen innan sin födelsedag eller en gaalen utlandsresa. Nästa morgon vaknar jag och sträcker på mig, sen hugger skräcken tag i mig… Det är för ljust utomhus!!!! Fanfanfan! Mobiljävlen är inställd på grekisk tid! Springer ut i köket där klockan står på 05:45! Fanfanfan! Ner för trappen… MAAAAAMMA, PAPPPA jag har försovit mig! Hjälp!!!!!!
2 minuter senare är vi i bilen. ”Frida har du biljetten?” ”JAAAA!!!! kör för faan! ”
3 minuter senare och stressen avtar till den grad att jag kan tänka…. Fan har inte min mobil… Fan har inte mina glasögon…. Fan ja har inte tagit på mig mina linser….. YES ja har ett extra par linser! Kör snabbare!!!!!
06:00 Framme vid centralen springer ned till tåget som står inne, hoppar in och sätter mig på min plats, andas in och inser att jag hann! Shitshit (fett kissnödig) studsar upp från min plats och kastar mig på toalett dörren.
4 timmar senare kommer tåget fram till Falkenberg där Mange väntar och lyckan är gjord!
Tack till er mina underbara föräldrar som räddar mig ur skiten! Ni är bäst!
